Sjuuuukt frustrerad!!!
Vissa människor kan verkligen konsten att göra mig både förbannad o jävligt irriterad. Självgodhet är verkligen inte en smickrande egenskap. Fattar inte varför jag tror att något skulle vara annorlunda. Borde vid det här laget veta att denna människa är i total avsaknad av empati o bara gör sitt bästa för att jävlas med andra. Ibland har man verkligen ingenting för att man är hygglig... Ska sluta med det!
Besöket på sjukhuset var inte alls som jag hade trott att det skulle vara. Det var tio resor värre... Gjorde ont som fan den här gången. Dessutom har dom en fånig regel som säger att man inte får ha sällskap med sig in. Trodde jag var tillräckligt gammal för att avgöra det själv men tydligen inte. Hon hänvisade till psykologiska aspekter. Intressant. Jag är ju rätt säker på att psykologer inte jobbar med ultraljud men man vet ju aldrig... Klämde extrahårt på hennes fingrar när hon tog mig i handen. Hon ville väl gottgöra min förlust av mentalt stöd antar jag.
Undrar var min motivation tagit vägen... Just nu känns egentligen ingenting så lockande. Skjuter upp saker jag borde göra. Vet ju att det blir stressigt i slutändan men jag gör det i alla fall. Mer än halva dagen har gått och jag har inte gjort hälften av det jag hade tänkt... Blir trött på mig själv!
I morron ska jag hjälpa min käre bror som behöver jobba trots sin pappaledighet. Lilla grodan får vara med faster några timmar. Blir mysigt!! Mitt fasterhjärta slår lite fortare då. Han fyller ett år den här veckan. Tiden går så otroligt fort...
Nu: bädda rent i sängen, diska, fixa med mitt pass, ringa ett samtal, eventuellt släpa fram symaskinen, borde plugga också. Kanske blir det ett biobesök till kvällen. Vore trevligt! Det visar sig.
//T
Besöket på sjukhuset var inte alls som jag hade trott att det skulle vara. Det var tio resor värre... Gjorde ont som fan den här gången. Dessutom har dom en fånig regel som säger att man inte får ha sällskap med sig in. Trodde jag var tillräckligt gammal för att avgöra det själv men tydligen inte. Hon hänvisade till psykologiska aspekter. Intressant. Jag är ju rätt säker på att psykologer inte jobbar med ultraljud men man vet ju aldrig... Klämde extrahårt på hennes fingrar när hon tog mig i handen. Hon ville väl gottgöra min förlust av mentalt stöd antar jag.
Undrar var min motivation tagit vägen... Just nu känns egentligen ingenting så lockande. Skjuter upp saker jag borde göra. Vet ju att det blir stressigt i slutändan men jag gör det i alla fall. Mer än halva dagen har gått och jag har inte gjort hälften av det jag hade tänkt... Blir trött på mig själv!
I morron ska jag hjälpa min käre bror som behöver jobba trots sin pappaledighet. Lilla grodan får vara med faster några timmar. Blir mysigt!! Mitt fasterhjärta slår lite fortare då. Han fyller ett år den här veckan. Tiden går så otroligt fort...
Nu: bädda rent i sängen, diska, fixa med mitt pass, ringa ett samtal, eventuellt släpa fram symaskinen, borde plugga också. Kanske blir det ett biobesök till kvällen. Vore trevligt! Det visar sig.
//T
Kommentarer
Trackback
