Lite tacksamhet kanske...

Idag har jag gått intro på nytt jobb. Det får mig att känna tacksamhet för att jag, min familj och mina vänner är friska och mår bra! Egentligen finns inga begränsningar för vad vi kan göra. Det borde vi uppskatta. Och det gör vi ju så klart men lite medvetet reflekterande över den lyckliga lott vi har dragit kan absolut få mer utrymme. I övrigt verkar det vara ett toppenställe med roliga kollegor o schysst arbetsmiljö! Är säker på att jag kommer att trivas fint!



Har stopp i mitt köksavlopp. Femte dagen. Min hyresvärd är verkligen inte som andra och det är jag väl medveten om. Vissa uppoffringar får man göra för min låga hyra. O den är riktigt låg men det får finnas gränser för vilka bekvämligheter man ska bli tvungen att klara sig utan... Gränsen går fan vid att inte kunna använda vattnet på ett normalt sätt! Håller tummarna för att han fixar det i morron!!


Har en rätt intensiv vecka med 3 dagar i plugget varav 2 heldagar, 2 introdagar på nya jobbet och en 11-timmars arbetsdag på lördag. Ser fram emot att jobba, det är länge sedan jag var på det boendet. Dock är jag inte lika förtjust i att börja jobba kl 7... Sjuuuukt bra uppladdning för en kväll med Bästa!! Eller inte... Fast å andra sidan behöver jag nog ingen uppladdning eftersom det är få saker som kan mäta sig med hennes sällskap! Blir skoj! Lutar åt en kväll med klackarna i taket o lite skaka rumpa som pricken över i:et. Blir bra det!



En av helgens föreläsningar har etsat sig fast i min hjärna. Jag klurar en hel del på det han sa, the master of working out liksom. Funderar också på hans framställning. Han sa allt med en sådan självklarhet att det inte fanns utrymme för tvivel. Han presenterade fakta helt enkelt. Dock är jag både uppfostrad till och skolad i kritiskt tänkande. Ingenting är så självklart att det inte förtjänar att ifrågasättas. Jag kan inte bara svälja utan att reflektera kring det som sägs. Så. Vad gjorde jag åt mina funderingar? Väntar nu på att hans bok ska trilla ner genom mitt brevinkast vilket jag hoppas sker innan helgen. En fåfäng förhoppning antagligen... Sen ska den lusläsas och jag ska experimentera. Om han har rätt och jag har dragit rimliga slutsatser av det hela borde jag inom en rätt snar framtid vara av med de problem jag haft med min hälsa de senaste 9 månaderna. Ingen skulle bli gladare än jag! Även om det innebär rätt stora förändringar som jag måste upprätthålla for ever. Jag kan leva med det. Jag kan till och med vara riktigt nöjd med det!

//T

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0